Gott nytt år alla glada människor.Jag kommer inte ha något nyårslöfte i år, för jag håller dem ändå inte. Jag är inte så bra på att anstränga mig, helt enkelt. En genomgång av det gångna året kommer i morgon. Ha en fantastisk afton och gör nu inget dumt som nu inte vill kännas vid i morgon, men lev gärna på för det är den absolut sista dagen på den här året.
När mamma och jag försöker öppna en flaska utan korköppnare.
En liten snabb rapport om julen. Den har varit supermysig och väldigt lyckad. Fick bl.a. en jordglob, ett stort tyg med världskartan, friendsboxen och lite pengar. En traditionell julafton börjar med en julfrukost med allt vad det innebär. Sen går vi till kyrkan och träffar trevliga människor, för att därefter gå hem och göra i ordning julbordet. Vi äter julbordet och sen spelar vi något spel eller så, fram till Kalle Anka. Sen gör man lite vad man vill tills vi äter tomtegröt och sedan börjar the big paketöppning. När den är över är det återigen dags att gå till kyrkan.
Enligt traditionen sätter Andreas upp fågeln i granen.
Och så lyckades vi klämma in ett skype-möte med min bror Johan och Victoria (som fortfarande är i USA) på natten.
Påjuldagen for vi iväg till min syster. Lite mer julmat, paketer och leka med Tuva!
Åh! Långledigheten börjar om en timme. Jag som jobbar på så hårt i min växel. Måste erkänna att det är ytterst trevligt att få hjälpa vilsna människor som inte vet var de ska ringa. Det vet ju visserligen inte jag heller, men det brukar lösa sig ändå.
En helg i Ljungskile! Det var mycket angenämt. Jag och Cajza bestämde oss ganska snabbt för att vi inte skulle vilja bo där, men en sommarstuga vid havet i en liten by vore inte fel. På fredagen kollade vi på 21 Jump Street. Om du vill se den, så gör det när du är trött! Det är nog bara då den är rolig.
På lördagen tog vi en tur med julmarknad, fika, sova och pepparkakshustävling!
Detta är vårt grekiska, insnöade, fyravånings, femdelade hus med fula fönster!
På söndagen drog vi ihop barnen Jonsson och fotade lite.
Jag har inte vågat lägga upp detta förrän nu eftersom bilderna skulle bli en julklapp till Linnéas mamma, pappa, farmor, farfar, mormor och morfar...
- Karolina. Du har ingen lägenhet, inget jobb, inga speciella framtidsplaner och ingen pojkvän. Du har nog ett sorgligare liv än jag. Fast det är klart, du har ju vänner.
Detta förgyller vi med en gammal sorglig bild på Anna med spritflaskan i högsta hugg, hål i luggen och en allmän nerdrogad blick.
Åh, dagarna går så fort fram och det är väldigt snart julafton. Känner mig som ett litet barn och räknar hur många nätter jag ska sova innan det blir jul...
Dagen ägnades åt en hel del. Vi julstädade lägenheten.
Eftersom vi tvättade fick jag pryda mig med de strumpor som fanns.
Vi gjorde knäck. Vissa blev fina, vissa inte.
Vi försökte få ordning på granen som redan barrar lite lätt..
Ordnade superstiliga julkort...
...och slog in de sista julklapparna!
Vi smälte stearin. Kändes som om det tog flera timmar för det att bli flytande.
Så satte vi igång att göra våra små julklappar!
Inas trevliga lilla julklappshög som jag får öppna på julafton!
Just nu tittar vi på körslaget julspecial och ska sen pynta lite.
Inte för att Challengerexpeditionen seglade iväg för 140 år sen, eller för att Curie upptäckte raduim den här datumet. Inte för att första korsordet publicerades 21 december 1913, för att Apollo 8 sändes upp eller för att Hitlers mamma dog. Definitift inte för att jorden ska gå under.
Den här dagen är mycket speciellt för att jag och Matilda om exakt en månad ska åka till TANZANIA OCH VARA DÄR I TRE MÅNADER!
Vi lämnar snö och kyla för att smälta i 40 grader.
Nu är jag hemma. Nu har jag flyttat ifrån mitt lilla internatrum.
Den 22 augusti flyttade jag in och exakt 17 veckor senare flyttade jag därifrån. När min mamma skulle åka sa hon: Tänk inte vad skolan ska göra för dig, utan vad du ska göra för skolan.
Efter incidenten med den runkande killen utanför dörren, gick jag efter lite tjat till en lärare på skolan och berättade om händelsen. I vårt trapphus finns en altandörr som inte går att stänga, så den skulle fixas på en gång. När jag efter skolan kommer in i trapphuset är altandörren fixad. Den går inte ens att öppna längre. En vaktmästare frågar om min blippbricka funkar eftersom de har bestämt sig för att ta bort portkoden i huset… Jag blir lite snopen, ångrar mig lite för mina grannars skull men tänker sedan att det kanske var lika bra. På kvällen skulle jag kila iväg till en annan trappuppgång och hänga lite. Och vad händer när jag trycker portkoden? Ingenting.
Detta är vad jag gjort för Mullsjö Folkhögskola. Jag har tagit bort alla portkoder på internatarnas uppgångar.
Jag har ju inga ord. Ni är ett så väldigt skönt gäng, jag kommer sakna er mer än ni nånsin kan ana.
Tro mig, jag och Cajza ville vända tillbaka så fort vi kommit ut från Mullsjö. Sista veckan har varit så sjukt bra. Vi har utnyttjat vår tid med middag, musiktävling, snöbollskrig, promenader, kramar, film, mera kramar, osv. Igår dansade vi runt granen och idag hade vi avslutning. Vi var ett litet tappert gäng som dansade till let it snow, vi sjöng, lyssnade på kör och solister och rektorn höll ett väldigt långt tal på BARA rim! Bättre avslutningstal på en skola har jag aldrig hört.
Mullsjö folkhögskola med alla dess människor, elever som lärare, ett riktigt, riktigt stort tack för den absolut bästa skoltermin jag haft.
Idag fyller min absolut bästa killkompis år. Jag vill gratulera dig tusen gånger om för att du lyckats bli ytterligare ett år gammal.
Han vet allt om mig, jag vet allt om honom. Vi kan prata om allt mellan himmel och jord, skratta, gråta, sitta tysta, ha tråkigt, ha fruktanstvärt roligt och bli sura på varandra lite då och då samtidigt som vi kommer överens om det allra mesta. Han har dessutom redan nästan skrivit klart ett tal han ska hålla på mitt bröllop som är oändligt långt som jag inte får höra. Han är bäst. Stort, stort grattis på födelsedagen!
Hubert var en fin och trogen vän jag fick lära känna för ett par korta dagar.
Kärlek börjar alltid med bråk? Javisst.
Hubert var en fluga. En extremt irriterande sådan. Efter att han fått störa mig några nätter bestämde jag mig för att döda honom, men jag är lite nervis när det gäller att döda djur, så jag gör det inte så gärna med mina bara händer. Därför tog jag min hårspray och lyckades pricka den stackars flugan. Hubert dog inte. Han blev bara väldigt, väldigt konstig.
Vi fick några fina dagar tillsammans. Han surrade inte, jag kunde klappa på honom och han brukade krypa upp på min hand om jag sträckte fram handen. Ibland kraschlandade han i mitt huvud och damp ner framför ögonen på mig. Men så en dag var Hubert borta.
Ber om ursäkt för kvalitén på bilderna. Jag är nog ett litet fan av julen ändå, för smilbanden var uppe vid ögonen när luciatåget travade in. Igår fick vi ett sjukligt stort och gott julbord på skolan med ett lärarband som spelade för oss medan vi åt. Jag älskar julen, jag älskar skolan, jag älskar inte kyla, jag älskar att titta på snön inifrån.
Alla såg uttråkade ut, förutom två. Den ena skuttade av glädje och den andra såg vettskrämd ut. Tur att de sjöng fantastiskt i alla fall.
I onsdag anordnas en pepparkakshustävling! Lärarna var i ett lag och eleverna delade upp sig i egna. Det tog sjukt lång tid, en det var väldigt, väldigt roligt.
I helgen var det första advent! Detta firade vi med att dra hem två klasskompisar till vår älskade stad. Vi hann med stan, några second-handbutiker, julbasar, julmarknad på Rademachersmedjorna, julstuga i S:t Eskilskyrkan, adventskonsert i Pingstkyrkan, Stens choklad samt gudstjänst i Elimkyrkan.
Min snälla mor tillät oss att låna bilen till Mullsjö och ha den ändå till jullovet, den 19de!
En mycket trevlig utbytesstudent bodde mitt emot mig i två veckor. När jag öppnade min dörr, öppnade han oftast sin några sekunder efter. Jag lärde mig om Palestina, om hans familj och om konst. Han sa en dag att han ville måla en tavla till mig och dagen därpå sa han att den var klar. När han var mindre brukade han titta ut över Jerusalems nattljus och beundras av alla fina färger, eftersom de själva inte hade någon el. Väldigt smickrad tog jag emot en abstrakt målning av Jerusalems nattljus.
Nu kanske ni tycker att det låter som en romantisk historia, men jag såg det bara som en ypperlig chans att få en kompis i Palestina som jag kunde åka och hälsa på! Detta förstördes dock när han en kväll flög över mig och började hångla. Jag smet och gömde mig för honom i två dagar, tills han skulle åka hem. Då letade han upp mig, frågade om han fick ta ett kort och så åkte han.
På min första tisdag i Mullsjö fick jag åka till sjukhuset. Andra tisdagen kom den trevliga killen på besök utanför dörren. Tisdagen därpå satt jag, Rebecca och Cajza i aulan för att öva lite på torsdagens andakt. Plötsligt började det tjuta och vi insåg att larmet hade gått. Vi tog våra grejer och sprang ut.
Det var en alldeles vanlig tisdag. Jag och Cajza stod i trapphuset och diskuterade gladeligen en av världens bästa tv-serier: Lost.
Där stod vi mitt i natten, en hel timme utan att riktigt lägga märke till killen som stod vid porten lite för länge. Vi såg att han stod där, vi såg inte vem, vi undrade inte ens varför. Vi sa god natt och gick in på våra rum. I full fart med att byta om knackade det tyst på min dörr. Jag tänkte att jag inbillade mig och fortsatte glatt att byta om. Det knackade återigen, lika tyst. Det slog mig att det kanske var Cajza som ville säga något mer (men inte ville knacka hårt ifall jag hade somnat på några sekunder) så jag öppnade dörren och kikade ut. Först ingenting. Sen plötsligt uppenbarade sig denna kille som stod och runkade utanför min dörr.
Jag blev lite rädd och stängde dörren, och precis när jag drar om låset så trycker han ner handtaget. När han upptäckte att det inte gick att komma in knackade han återigen lite tyst på dörren.
Skulle jag öppna dörren och bjuda in honom?
Två fantastiska bilder av Cajza på tal om nakenhet.
I början av 2013 spenderade jag 3 månader i ett fantastiskt land, vid namn Tanzania. Om du missade den delen är du nu tillbaka till en alldeles vanlig blogg bland miljoner andra som bloggar om samma sak som alla andra. Nämligen ingenting intressant för omvärlden.
När mamma och jag försöker öppna en flaska utan korköppnare.
Enligt traditionen sätter Andreas upp fågeln i granen. 
Och så lyckades vi klämma in ett skype-möte med min bror Johan och Victoria (som fortfarande är i USA) på natten. 
Lärarnas skapelse
