Ibland knappt, men oftast känns det bra. Jag ska försöka sammanfatta lite vad som hänt, men det blir inga bilder tyvärr för internetet är alldeles för segt för det.

Vår familj består av mama, lillebror och housemaid. Trevliga prickar! Första dagen blev vi utsatta för inbrott. Vi gick ut ur vårt rum i tio minuter för att äta och när vi kommer tillbaka håller någon på att rota runt i våra väskor med en pinne genom gallerfönstret. Han fick med sig min dator, hårddisk, två kameror, min plånbok och lite sladdar. Kul! Dock så tappade han Inas gopro i sin iver över muren, så den är i behåll!

Polisen är otroligt sega, men nu två dagar senare har de öppnat "caset".

Man ser mycket roligt här, man ser mycket hemskt. Vi kissar i ett hål i marken och när man gör nr 2 får man använda vänsterhanden och lite vatten för att torka sig.

Barnhemmet är väldigt trevligt! Barnen är supersöta och glada, men personlaen skrattar åt oss när vi försöker tvätta. Vi fick ett halvt kg böner till lunch. Första tuggorna var goda, men när vi fick kväljningar var vi tvugna att erkänna att vi inte kunde få i oss allt. En skrattade och en annan gav oss hatblickar. Sånt är livet!

Nu måste vi snart kila hemåt, för man får inte gå härnär det är mörkt´om man är vit.

Once u go black, u never go back.