Hur kommer det sig, att så fort man sett en dålig film så kan man ösa ur sig allt dåligt och så har man en recension. Man vill varna hela svenska folket från att slösa två timmar av sitt liv. Men så vips, så kommer en fruktansvärt bra film och du har inga ord. Man bär ansvaret på sina axlar. Låt oss alla nu göra ett nyårslöfte 2013. Att se denna film. 

 

Den handlar alltså om ett par som varit gifta i 31 år, men har kommit ifrån "äktenskapet". De drar iväg till Hope Springs för att gå en intensivparterapi. Det är en så enkel handling, utan extrema stereotyper eller drastiska inslag. Allt är så enkel och normalt och det gör den så fantastiskt bra! Att dessutom få se Meryl Streep och Tommy Lee Jones gör ju allt lite bättre. 

 

Jag vill inte vara den som är den, men believe me... Jag gråter bara till sorgliga filmer!