Nu är jag hemma. Nu har jag flyttat ifrån mitt lilla internatrum.
Den 22 augusti flyttade jag in och exakt 17 veckor senare flyttade jag därifrån. När min mamma skulle åka sa hon: Tänk inte vad skolan ska göra för dig, utan vad du ska göra för skolan.
Efter incidenten med den runkande killen utanför dörren, gick jag efter lite tjat till en lärare på skolan och berättade om händelsen. I vårt trapphus finns en altandörr som inte går att stänga, så den skulle fixas på en gång. När jag efter skolan kommer in i trapphuset är altandörren fixad. Den går inte ens att öppna längre. En vaktmästare frågar om min blippbricka funkar eftersom de har bestämt sig för att ta bort portkoden i huset… Jag blir lite snopen, ångrar mig lite för mina grannars skull men tänker sedan att det kanske var lika bra. På kvällen skulle jag kila iväg till en annan trappuppgång och hänga lite. Och vad händer när jag trycker portkoden? Ingenting.
Detta är vad jag gjort för Mullsjö Folkhögskola. Jag har tagit bort alla portkoder på internatarnas uppgångar.
Jag har ju inga ord. Ni är ett så väldigt skönt gäng, jag kommer sakna er mer än ni nånsin kan ana.
Tro mig, jag och Cajza ville vända tillbaka så fort vi kommit ut från Mullsjö. Sista veckan har varit så sjukt bra. Vi har utnyttjat vår tid med middag, musiktävling, snöbollskrig, promenader, kramar, film, mera kramar, osv. Igår dansade vi runt granen och idag hade vi avslutning. Vi var ett litet tappert gäng som dansade till let it snow, vi sjöng, lyssnade på kör och solister och rektorn höll ett väldigt långt tal på BARA rim! Bättre avslutningstal på en skola har jag aldrig hört.
Mullsjö folkhögskola med alla dess människor, elever som lärare, ett riktigt, riktigt stort tack för den absolut bästa skoltermin jag haft.
Idag fyller min absolut bästa killkompis år. Jag vill gratulera dig tusen gånger om för att du lyckats bli ytterligare ett år gammal.
Han vet allt om mig, jag vet allt om honom. Vi kan prata om allt mellan himmel och jord, skratta, gråta, sitta tysta, ha tråkigt, ha fruktanstvärt roligt och bli sura på varandra lite då och då samtidigt som vi kommer överens om det allra mesta. Han har dessutom redan nästan skrivit klart ett tal han ska hålla på mitt bröllop som är oändligt långt som jag inte får höra. Han är bäst. Stort, stort grattis på födelsedagen!
Hubert var en fin och trogen vän jag fick lära känna för ett par korta dagar.
Kärlek börjar alltid med bråk? Javisst.
Hubert var en fluga. En extremt irriterande sådan. Efter att han fått störa mig några nätter bestämde jag mig för att döda honom, men jag är lite nervis när det gäller att döda djur, så jag gör det inte så gärna med mina bara händer. Därför tog jag min hårspray och lyckades pricka den stackars flugan. Hubert dog inte. Han blev bara väldigt, väldigt konstig.
Vi fick några fina dagar tillsammans. Han surrade inte, jag kunde klappa på honom och han brukade krypa upp på min hand om jag sträckte fram handen. Ibland kraschlandade han i mitt huvud och damp ner framför ögonen på mig. Men så en dag var Hubert borta.
Ber om ursäkt för kvalitén på bilderna. Jag är nog ett litet fan av julen ändå, för smilbanden var uppe vid ögonen när luciatåget travade in. Igår fick vi ett sjukligt stort och gott julbord på skolan med ett lärarband som spelade för oss medan vi åt. Jag älskar julen, jag älskar skolan, jag älskar inte kyla, jag älskar att titta på snön inifrån.
Alla såg uttråkade ut, förutom två. Den ena skuttade av glädje och den andra såg vettskrämd ut. Tur att de sjöng fantastiskt i alla fall.
I onsdag anordnas en pepparkakshustävling! Lärarna var i ett lag och eleverna delade upp sig i egna. Det tog sjukt lång tid, en det var väldigt, väldigt roligt.
I helgen var det första advent! Detta firade vi med att dra hem två klasskompisar till vår älskade stad. Vi hann med stan, några second-handbutiker, julbasar, julmarknad på Rademachersmedjorna, julstuga i S:t Eskilskyrkan, adventskonsert i Pingstkyrkan, Stens choklad samt gudstjänst i Elimkyrkan.
Min snälla mor tillät oss att låna bilen till Mullsjö och ha den ändå till jullovet, den 19de!
En mycket trevlig utbytesstudent bodde mitt emot mig i två veckor. När jag öppnade min dörr, öppnade han oftast sin några sekunder efter. Jag lärde mig om Palestina, om hans familj och om konst. Han sa en dag att han ville måla en tavla till mig och dagen därpå sa han att den var klar. När han var mindre brukade han titta ut över Jerusalems nattljus och beundras av alla fina färger, eftersom de själva inte hade någon el. Väldigt smickrad tog jag emot en abstrakt målning av Jerusalems nattljus.
Nu kanske ni tycker att det låter som en romantisk historia, men jag såg det bara som en ypperlig chans att få en kompis i Palestina som jag kunde åka och hälsa på! Detta förstördes dock när han en kväll flög över mig och började hångla. Jag smet och gömde mig för honom i två dagar, tills han skulle åka hem. Då letade han upp mig, frågade om han fick ta ett kort och så åkte han.
På min första tisdag i Mullsjö fick jag åka till sjukhuset. Andra tisdagen kom den trevliga killen på besök utanför dörren. Tisdagen därpå satt jag, Rebecca och Cajza i aulan för att öva lite på torsdagens andakt. Plötsligt började det tjuta och vi insåg att larmet hade gått. Vi tog våra grejer och sprang ut.
Det var en alldeles vanlig tisdag. Jag och Cajza stod i trapphuset och diskuterade gladeligen en av världens bästa tv-serier: Lost.
Där stod vi mitt i natten, en hel timme utan att riktigt lägga märke till killen som stod vid porten lite för länge. Vi såg att han stod där, vi såg inte vem, vi undrade inte ens varför. Vi sa god natt och gick in på våra rum. I full fart med att byta om knackade det tyst på min dörr. Jag tänkte att jag inbillade mig och fortsatte glatt att byta om. Det knackade återigen, lika tyst. Det slog mig att det kanske var Cajza som ville säga något mer (men inte ville knacka hårt ifall jag hade somnat på några sekunder) så jag öppnade dörren och kikade ut. Först ingenting. Sen plötsligt uppenbarade sig denna kille som stod och runkade utanför min dörr.
Jag blev lite rädd och stängde dörren, och precis när jag drar om låset så trycker han ner handtaget. När han upptäckte att det inte gick att komma in knackade han återigen lite tyst på dörren.
Skulle jag öppna dörren och bjuda in honom?
Två fantastiska bilder av Cajza på tal om nakenhet.
Mina damer och herrar. Bland det första jag gjorde när jag kom till Mullsjö Folkhögskola i slutet på augusti var att bli sjuk. I fyra dagar plågades jag. Hade ont i halsen, svullen på ena sidan, kunde knappast svälja eller prata. Vårdcentralen tyckte jag skulle vänta tills jag inte kunde svälja alls eller var svullen på båda sidorna. Jag trotsade alla och åkte in till vårdcentralen i Jönköping som genast skickade mig vidare till akuten, som fastställde att det var en halsböld och sa åt mig att stanna över natten.
En kvart efter att jag kommit in på mitt rum kom en sköterska in och skulle hälsa från mamma som redan ringt och kollat allt. Jag hade inte ätit på tre dagar, men var tvungen att fasta om det skulle behövas en operation. Men lite dropp, smärtstillande och sex nålstick senare sov jag tre timmar i sträck (vilket var ovanligt i dessa dagar).
Ingen operation behövdes, men en natt till var nödvändigt. Mamma hade hunnit ringa några fler gånger, min mobil hade dött och jag låg i samma fräscha kläder som jag åkte dit i. Sen åkte jag hem med några askar penicillin.
På torsdagar ägnar jag mig åt foto. Vi är två i den här profilen, vilket innebär att vi får göra lite vad vi vill. Här kommer lite bilder från en alldeles vanlig fotolektion då vi leker som vanligt.
I början av 2013 spenderade jag 3 månader i ett fantastiskt land, vid namn Tanzania. Om du missade den delen är du nu tillbaka till en alldeles vanlig blogg bland miljoner andra som bloggar om samma sak som alla andra. Nämligen ingenting intressant för omvärlden.
Lärarnas skapelse
