Hubert var en fin och trogen vän jag fick lära känna för ett par korta dagar.

Kärlek börjar alltid med bråk? Javisst.

Hubert var en fluga. En extremt irriterande sådan. Efter att han fått störa mig några nätter bestämde jag mig för att döda honom, men jag är lite nervis när det gäller att döda djur, så jag gör det inte så gärna med mina bara händer. Därför tog jag min hårspray och lyckades pricka den stackars flugan. Hubert dog inte. Han blev bara väldigt, väldigt konstig.

Vi fick några fina dagar tillsammans. Han surrade inte, jag kunde klappa på honom och han brukade krypa upp på min hand om jag sträckte fram handen. Ibland kraschlandade han i mitt huvud och damp ner framför ögonen på mig. Men så en dag var Hubert borta.

RIP Hubert. Och förlåt.