Publicerad 2013-03-18 13:18:16 i Afrika,
För det mesta är allt bra här. Vi har kul, ser mycket roligt, vår familj har det bra och barnen på barnhemmet får mat så det räcker och blir över. Men så kommer stunderna när man får syn på dem som inte har det lika bra. Det är var och en för sig här. Man måste kämpa för att överleva och hittar du inget jobb är du körd. Finns ingen arbetsförmedling eller social som sätter in pengar åt dig. Vi ser missbildade människor. En del saknar ena benet, andra har inga alls. En del går dubbelvikta på alla fyra, för de kan inte räta på ryggen. Många har ett ben som är mycket kortare än det andra och vissa har inga armar. Det sjukaste är att de inte får hjälp. Jag har sett såå många människor med dessa problem, men jag har ALDRIG sett en rullstol, kryckor eller annat hjälpmedel. De kravlar och hasar sig fram. En annan sorglig syn är limpojkarna. 13-17 åriga pojkar som irrar runt, tomma i blicken eller ögonen upp i himlen. Pojkar som sniffat så mycket lim att de är helt förstörda. De går runt vid stora gatukorsningar och tvättar bilfönster för att få in lite pengar. 
Man blir så oerhört tacksam över att vara född och uppväxt i Sverige.
