Det är ett uttryck som oftast är väldigt sant. Ett hem är där man kan andas ut. Vara sig själv. Man vet hur allt funkar och man trivs.

 

Det är flera som sagt att det måste vara skönt att vara hemma igen. Ja, visst är det skönt. Träffa familj, vänner, sova utan myggnät, veta att sjukvården funkar, ta på sig varma kläder, få vara ute när det är mörkt osv. Samtidigt längtar jag tillbaka så det gör ont. Jag har en familj där med. En mama, lillebror, lillasyster, baba, hela barnhemmet, alla afrikaner man nånsin stött på som fungerar som bröder och systrar. Vi kände oss som hemma där. Vi kunde gå runt i pjamasen, ligga i soffan, laga mat när vi ville, vara glada, vara ledsna. Vi lärde oss hitta i vår by och i den närmsta staden och hur alla system fungerar (även om det är korrupt och inte särskilt kul att ha och göra med). 

 

Nu ska jag andas här ett tag. Sedan ska jag hitta mig ett jobb. Spara pengar. Åka tillbaka.